The Brighter Choice
SDCM står för Standard Deviation Color Matching. Det är en färgmatchningsprocess som används för att definiera MacAdam-ellipser som i sin tur används för att definiera närheten av färgmatchningen mellan olika ljuskällor.
Två ljuskällor kommer inte någonsin att avge exakt samma ljusfärg, men eftersom flera lampor vanligtvis installeras bredvid varandra måste en viss grad av konsistens uppnås. Därför behöver ljusdesigners ett sätt att uttrycka en tolerans kring en målfärg. För ljusdesignern uttrycks toleransen som en 1-stegs, 2-stegs, 3-stegs (etc) MacAdam-ellips.
David MacAdam, 1942, satte sig för att hitta ett sätt att uttrycka en färgtolerans. Han gjorde detta genom att definiera 25 målfärger och sedan ge en observatör möjlighet att justera en intilliggande ljuskälla tills han uppnådde en upplevd matchning mellan dem. Varje gång detta gjordes beräknades färgen på den justerade ljuskällan i förhållande till positionen för målljuskällan på CIE 1931 färgrymdsdiagrammet och avståndet från den justerade källan till målet mättes. Utifrån detta beräknade MacAdam standardavvikelsen och fann att alla standardavvikelser beskrev ett elliptiskt mönster runt målet, som ritat på färgrymdsdiagrammet.
Därför är 1 standardavvikelse färgmatchning det område inom vilket de flesta människor inte skulle kunna uppfatta någon skillnad mellan en provljuskälla och det centrala målet. Utifrån detta kan vi beräkna positionen för 2, 3 och 4 standardavvikelser.
Ju lägre SDCM som anges för en armatur, desto snävare är färgspecifikationen för lysdioderna den använder. SDCM mindre än 3 är en snäv tolerans – vilket betyder att när det är nytt, kommer liten eller ingen skillnad mellan färgen på LED-dioderna att märkas – lämplig för nästan all interiör belysning. SDCM mindre än 5 är en lösare tolerans, men fortfarande helt acceptabel i många kommersiella, och nästan alla exteriöra sammanhang.
CIE 1931 färgrymdsdiagram, med Macadams ellipser. Plottet på det gamla CIE 1931-diagrammet, varierar MacAdams ellipser i storlek från mycket stora (i det gröna segmentet) till mycket små (i det blå segmentet). Detta beror på att diagrammet från 1931 inte är justerat för att ta hänsyn till det faktum att det mänskliga ögat är känsligare i vissa områden av spektrumet än i andra.
CIE 1976 färgrymdsdiagram, med MacAdams ellipser. Diagrammet från 1976 är utformat för att replikera det mänskliga ögats känslighet för olika färger, så MacAdams ellipser är ungefär lika stora i alla områden.
CIE 1931 färgrymdsdiagram CIE 1976 färgrymdsdiagram